torsdag 5 juli 2007

Om samhällets betydelse för våra kostvanor

Min första tanke när jag läser om kostrekommendationer är alltid: Vad har hänt med vanligt sunt förnuft? Jag är inte emot den gamla kostpyramiden och jag tycker att tallriksmodellen fyller sin funktion alldeles utmärkt.

När det gäller folks matvanor tycker jag snarare att det är samhället i stort det är fel på. Vi hinner inte. Vi hinner inte laga näringsriktig mat, vi hinner inte äta överhuvudtaget. Jag jobbar i vården. På min arbetsplats kunde vi tidigare skippa lunchen och istället ta måltidsuppehåll. Nu får vi inte det, enligt lag. Vi ska ha en halvtimmes rast vare sig det är dag- eller kvällspass vi jobbar. De flesta på min arbetsplats rasar över det. Hur ska jag hinna ta lunch när jag ska göra det och det och detta? Men det är ju inte vårt problem. Om vi inte hinner äta kan vi tillsist inte heller arbeta, vi kommer att bli totalt utmattade och det är ju just det som sker i samhället vilket leder till ökade kostnader i form av sjukskrivningar. Och eftersom det inte finns pengar att till extra personal vid dessa tillfällen ökar det belastningen på övrig personal tills de också blir sjuka. Men det är bara vi själva som kan ändra på det. Om allting rasar runtomkring oss för att vi tar oss tid att äta i lugn och ro är det ju något som är fel och det måste våra chefer i så fall få lov att upptäcka.

När jag växte upp serverades vanlig varierad husmanskost. Ibland fick vi efterrätt, ibland var det grädde i såsen men inte dagligen. Vi åt oftast hembakt bröd. Av ett rejält hembakt bröd orkar man inte äta alltför många skivor. Maten måste tuggas och det tar tid och under den tiden får kroppen chans att i lugn och ro signalera mättnad. Det fanns inte många överviktiga barn eller vuxna när jag växte upp.

Glykemiskt index är inget nytt påfund, det har funnits länge. Felet är att folk i allmänhet läser indexet som en kaloritabell. Har ett livsmedel högt GI blir det plötsligt bannlyst, som i fallet med morötterna. Och där kommer frågan om sunt förnuft in i bilden igen. Råkost tar tid att äta, det är omöjligt att äta för mycket av det eftersom det mättar rejält. Men om du bara tar dig fem minuters tid att äta på lunchen hinner du inte tugga. En Gorby´s pirog eller Billy´s panpizza lyckas du däremot trycka ner på en halv minut.

Två heltidsarbetande föräldrar varken hinner eller orkar laga varierad näringsriktig kost. De hinner steka korv och koka snabbmakaroner och möjligen skiva upp några skivor gurka till det. Och det där med att bägge föräldrar måste jobba heltid är en ekonomisk fråga. Men om vi ser det så här istället. En kortare arbetsdag betyder kortare dag för barnen i barnomsorgen vilket betyder mindre kostnad för denna. Dessutom finns plötsligt tiden och orken hos föräldern att laga ordentlig mat. Gärna tillsammans med barnen, de flesta barn älskar att pyssla i köket. Detta i sin tur betyder lägre matkostnader eftersom föräldern får tid att planera sina inköp bättre och köpa mindre hel och halvfabrikat. Summan av kardemumman borde bli att man istället vinner ekonomiskt på att gå ner i tid samt vinner kvalitetstid med sina barn. Tänk på att dina barn faktiskt har längre arbetstid än du själv!

Jag har själv valt att gå ner i arbetstid på grund av min psykiska hälsa. På detta förlorar jag 4600 kr i månaden. Men jag kan inte märka att vår ekonomi drastiskt försämrats på grund av det. Vi har faktiskt väldigt låga matkostnader.

Nu tänker du som känner mig, hur fan kan du sitta och prata om näringsriktig mat, du som är så fet. Och då kan jag berätta att mina överviktsproblem började på den tiden när jag lät arbetet styra vad, när och hur jag åt. Jag skippade frukosten. Jag åt första målet mat vid två tiden på dagen och däremellan slank det ner en kaka eller något snabbt när blodsockret sjönk. Dessutom rökte jag på den tiden och när jag slutade med det ökade vikten ytterligare. Det är väldigt svårt att få kroppen i balans igen när man levt på det sättet i många år.

Just nu beror dock min övervikt mest på min jobbiga livssituation och då har maten jag ätit blivit sämre och kaffebrödsätandet ökat. Allting hänger ihop. Däremot har jag kunskapen om nutrition och är medveten om mina fel och jag vet också hur jag ska lösa problemen, när jag väl orkar igen. Och det är egentligen så enkelt. Ät tre mål mat om dagen. Ät grönsaker till alla måltider. Ät ett par frukter om dagen till mellanmål. Detta håller blodsockerkurvan jämn och minskar sötsuget som uppkommer när blodsockret faller. Motionera. Och variera din mat!

Helt enkelt: Använd sunt förnuft! Du vet det, jag vet det men vi gör det inte.

3 kommentarer:

Kinna sa...

Jag håller tummarna för att du kommer att lyckas gå ner i vikt också. Det är inte kul eller nyttigt att släpa runt på för mycket kilon. =)

Maria sa...

Mina kompisar med småbarn, jobbar båda 75% och säger lite skuldmedvetet att den tiden tillbringar vi ju i köket. Men det är väl kvalitetstid? Barnen är ju också där eller omkring. Jag klagar inte heller, för de lagar och bjuder på mycket mums...

izza sa...

Vilket bra inl�gg! Verkligen intressant och l�sv�rt, �ven fast det var l�ngt var det intressant hela v�gen :)

Ha det bra och tack f�r stroganoff-bidraget!