torsdag 8 mars 2007

Tremocos- Lupinbönor





Bild1:Säger sig självt

Bild2:Färdig böna, skalen, färdig böna inuti

Bild3: Okokt böna inuti

Gitto inspirerade mig till göra ett eget projekt och jag tänkte att jag skulle dokumentera det för min egen skull mest. Jag åt mängder av dessa bönor när jag var liten och bodde några år i Portugal och sedan har jag tuggat i mig kilovis varje semesterresa till Portugal eller Spanien.


För mig smakar bönorna som en blandning mellan böna, ärta och nöt. Man ploppar av det sega skalet och tuggar i sig bönan inuti. När man köper bönorna, de brukar säljas från stora tunnor på markanader, så ligger de i saltlag med en aning syra tillsatt.

Ca 1999 köpte jag en påse torkade sådana i en butik här i stan, överförtjust över att finna dem. Enligt mannen som sålde dem skulle de kokas mjuka. Det lyckades jag inte med. Sedan försökte jag massor av olika varienter men bönorna smakade som okokta blötlagda gula ärter ungefär, fast bittrare och inte blev det bättre av kokning. Tillägg: Jag har smakat gånger flera och mannen har smakat men nej, den här gången smakar de inte det minsta bittert. Undrar så hur detta kommer sig. Sist smakade de verkligen blä.

Den här gången har jag läst vad Gitto skrivit samt läst på sidor jag sökt själv. Det senaste jag läste för en stund sen var ett recept från en portugis och löd:

Blötlägg bönorna över natten och koka dem ca 1 tim varken mer eller mindre. Tillsätt absolut inget salt vid kokningen, det gör bönorna sega. Sedan ska de blötläggas i vatten i kylen i 4 dagar. Byt vatten varje dag. Detta för att dra ur den beska smaken i bönorna. Sedan kunde de läggas i saltat vatten och förvaras så.

Nu vet jag varken ut eller in och därför har jag nu delat upp bönorna i en burk med saltlag och en utan. Resultatet kommer på söndag.

Dessutom påstods det på samma sida att de bönor vi äter kallas Sweet lupins och dessa lär inte vara giftiga utan används även som utsäde åt kreatur. Jag vet inte mer än att jag konsumerat kilovis tidigare utan att bli sjuk eller död. Prova på egen risk :)

Hittills alltså har det gått som smort. Bönorna låg i blöt ca 12 timmar och sedan kokade jag dem i nytt vatten i precis en timme. De doftade inget speciellt under koktiden och såg bra ut. När de var färdiga sköljde jag dem i kallt vatten innan jag lade dem i kylen. Vid smakprov smakade de gott, fast med avsaknad av den salt/syrliga smaken.

Utvärdering: Det måste finnas en skillnad på bönor och bönor. Mina måste ha varit förpreparerade på något sätt för de smakade gott genast efter kokningen. Den okokta bönan gick att skala och inuti var bönan knallgul och såg ut ungefär som ett torkat majskorn(se bild ovan). Smaken på den råa bönan var heller inte rå utan smakade tillagad som om den var frystorkad. Att lägga de färdigkokta bönorna i vatten gav sämre resultat än att lägga dem i saltlag med en gång. Redan dagen efter var de saltade bönorna ätklara och nu 3 dagar efter är de så goda så de inte kommer att vara länge till. Återstår bara att lära Timpa skala dem lika snabbt som jag. Skrattretande att se hur han jagar de skvättande bönorna över köksbänken.

4 kommentarer:

Örjan sa...

Hittade Din blog tack vare lupinfröerna (-fröna)
Bloggen verkar givande, lägger uden bland mina favoriter.
Betr. Lupinodling
Har sett en Sörmländsk åker med annorlunda små lågväxande baljväxter.
Vid personkontakt med KRAV-odlande bonde påstod han att just detta var lupiner.
För människor eller djurs behov vet jag ej.
Det jag reagerade för var det lilla antalet nya kärnor på vare mogen planta.(dålig avkastning??)
Örjan

Anna-Eva sa...

Det var intressant. Jag har egentligen ingen aning om hur plantan till mina lupinfrön ser ut och de är ju importerade från libanon.Jag kan ju inte tänka mig att de ser ut som våra vackra blomsterlupiner.

Örjan sa...

De på åkern var låga 15-20 cm, och glest sådda.
Örjan

Anonym sa...

Förmodligen använde bonden dem som gröngödsling, dvs för att mata jorden, inte folk o fä. Ärtväxter tillför kväve till jorden, generellt.
/Laura