Ibland trillar man över något som är så gott så att man blir förvånad. Därför att det verkar alldeles för simpelt, för att det är för billigt, för oansenligt, för okultiverat..äsch, vi ger sjutton i varför.
De här bönorna var i alla fall av det där förvånande slaget. Jag betalade 89 kronor för en lunchbuffé men åt mig i stort sett mätt på bönor! Sen gick jag hem och googlade på indiska blackeye bönor och hittade det
här receptet nästan genast. Och med tanke på hur texten löd så tillagade jag det receptenligt och ..hepp..där var mina indiska bönor! Nästan helst identiska. Överjordiskt gott!
Tyvärr kan man inte säga det samma om Santa Marias papadums men det är vad jag har att tillgå så..det är bara att bita ihop. Dippa brödet i bönröran och förföööööörs!
Texas Jonny’s Lobia Dal
4 msk raps eller olivolja
2 tsk spiskumminfrön
4-6 vitlöksklyftor ,finhackade eller rivna på järnet
Ca 5 cm lång bit färsk ingefära, lika som ovan
3-6 grön chili, finhackad(jag använde 3 st och det gav tillräcklig hetta)
1 mellanstor rödlök, finhackad
—–
1 tsk salt
½ tsk cayenne
¼ tsk gurkmeja
½-1 tsk garam masala(jag använde Santa Maria och tog i en tsk, säkert duger en halv för “äkta”kryddblandning)
2 dl torkade blackeye bönor, som ska läggas i blöt över natten
Vatten, färsk koriander
Fräs spiskummin på medelvärme i en stekgryta i ca ½ minut. Tillsätt vitlök och ingefära och fräs tills vitlöken är gyllenbrun. Tillsätt kryddorna och fräs ett tag tiil. Tillsätt lök och chili och fräs tills löken också fått ordentligfärg. Tillsätt de avrunna bönorna och tillsätt vatten så det täcker. Låt småputtra på medelvärme tills det hela fått simmig konsistens och bönorna har den mjukhet du önskar(ca 40 min). Jag vill ha lite al dente. Smaka av med salt och hacka i färsk koriander efter smak(kan uteslutas).
Edit: Glömde skriva att jag fick späda några gånger med mer vatten mot slutet av kokningen.
Eftersom den engelska orginaltexten var så trevlig så lägger jag den här i slutet också. Håll till godo:
Regarding recipes that are not mine, I always tend to tweak it a little here and there to give it a personal touch. Sometimes chunks of smoked pork or a splash of wine can add another flavor dimension to a dish.
But every now and then I taste something that is perfect as is. Last New Year’s, my friend Jonny served me a black eyed pea dish that wowed me from the first bite.
The black eyed pea crop has ancient origins in Africa and Asia where in India, it has been made into a popular vegetable dish called lobia dal. Lucky for us, black eyed peas took root in the American South circa the 17th century.
During the Civil War, General William Tecumseh Sherman and his merry band of blue coats thought the crop was too lowly to destroy or even steal. And so on New Years, it has become a quiet custom here to eat black eyed peas in order to bring good luck and prosperity. I’ve learned since that this custom and associations to prosperity are not just limited to the South.
Jonny, a caucasian Texan-American, is an avid cook and recently married his sweetheart of many years who is of Indian heritage. Almost immediately after they started dating, Jonny poured himself into Indian dining and cooking. His dishes, aided by his mother-in-law’s guidance, are some of the best home meals I’ve had.
So in a nod to both his association to the American South and India, he likes to whip up a spicy version of dal (Indian dish of legumes or pulses) using black eyed peas slow cooked in a hearty concoction of green chilies, garlic, onions, cumin, garam masala and electric yellow turmeric.
The first bite of the cyclops-like peas reveals heat from the chili capsicum. Then savory flavors of browned onion, garlic and cumin kick in. Lastly, I’m reminded a little of Christmas because of the nutmeg-like aroma and flavor of garam masala — a spice popular in Indian cooking.
There is a lot of profile going on in Jonny’s simple recipe of black eyed pea dal; methinks there is nothing lowly about it at all.
