Mitt nya skafferi

Det var faktiskt Togge som upptäckte Lisa först. ”Nu är det hon igen, vad hon nu heter!”, brukade han ropa när Lisa Förare Winbladh dök upp i TV-rutan. Och så satt vi där stumma och lyssnade och lärde.

Och sen när jag började matblogga dök hon upp igen. Jag hade ingen aning om att matbloggande var så stort men jag rycktes raskt med. Vilket entusiasm, vilken fantasi och så olika alla matbloggar var. Och så fann jag då Lisas blogg och började läsa regelbundet. Och en dag sökte hon provlagare till sin nya kokbok och jag anmälde mitt intresse. Jag fick hem en hel lunta med intressanta recept och det var svårt att välja vad jag skulle provlaga. Tyvärr blev min son sjuk i samma veva och det blev lite mycket omkring allt. Jag provlagade en hel del recept men hade svårt att hinna med att skriva om mina erfarenheter. Jag var egentligen inte riktigt nöjd med min insats.

Och så nu för några veckor sen fick jag inbjudan till pressreleasen i Malmö. Så kul!
I går var det dags och jag tog maken med mig som stöd. Jag klädde mig lite dumt bara och fick alldeles för varmt på mig på fötterna. Redan när vi klev av tåget började jag svettas och inte blev det bättre av att vi promenerade. Sen hade jag ju valet att klä av mig när vi kom in men drabbades av fåfänga och ville inte stå i strumpfötterna. Jag rekommenderar inte det om du vill göra ett gott intryck på folk du inte känner. Lisa hälsade oss välkomna och började tala varmt om sin bok och berättade vad hon skulle bjuda på för gott och jag höll på att svimma av värmeslag och kunde inte stå still. Gud så dumt. Så fort tillfälle gavs slet jag av mig kängorna och släppte ut mina stackars fötter i luften.

Så tillsist kunde jag njuta av tillställningen och all den goda, goda maten. Grekisk sallad med örter och granatäpplesirap och såsen till, gjord på yoghurt och bockhornsklöver. Så många gånger jag hållit i en påse av denna krydda och inte köpt för jag har inte orkat ta reda på hur den skulle användas. Höjden av lathet. Len soppa gjord på bara tre ingredienser, palsternacka, kokosgrädde och fisksås. Ljuvligt! Och nästa soppa, ett långkok av revben med smak av både ljus och mörk kinesisk soya och den nya bekantskapen jujube, Och så en liten lektion om umami i form av en liten smörgås gjord på skinkfärs och torkade räkor.

Alla dessa smaker. Var jag inte stum redan innan (jag är lite blyg) så blev jag det nu där jag satt och åt och begrundade. Och sist men inte minst, den persiska gröna citronen, som Lisa ”smugglat” ut från London. Så typiskt en matnörd att ha citroner i handbagaget, i dessa tider av terroristrädsla, och fråga om de räknas som vätska. Och med mig hem fick jag så klart kokboken, Ditt nya skafferi – smaker från matkaravanen. Och jag rekommenderar er att köpa den och läsa och lära. Det är en riktig bibel för matälskare.

Tack så mycket Lisa!