Skånskt matpressmöte

En av de roliga bitarna med att vara matbloggare är alla trevliga inbjudningar man får. Det dimper ner mail för jämnan tycker jag ibland. Från Spendrups, från Wasabröd, från Ridderheims, mfl, mfl men, och det är ett stort MEN, alla events inträffar i Stockholm. Som ni alla vet är det en bra bit mellan Helsingborg och Stockholm och det är ju inte bara att resa iväg hipp som happ, tyvärr.

Därför blev jag extra glad över att bli inbjuden till matpressmöte i Skåne för en gångs skull och dessutom i min egen hemstad! Det var bara för mig att gränsla cykeln och fara i väg på en cykeltur som tog cirka tio minuter. Dessutom var mötet förlagt i en lokal som är få Helsingborgare förunnat att få besöka, högst upp i gamla Tretornhuset där Campus numera huserar.

Vi var väl cirka 20 personer på mötet och så vitt jag kunde se var det bara jag som var matbloggare, alla andra var matskribenter på olika tidningar.

Först på dagorningen stod Tina Nordström och Peter Lund från Bergendahls gruppen. De vill få oss konsumenter att känna matglädje i affären, genom att bland annat: våga oss på att prova nytt, våga ställa krav på butiken, tänka annorlunda när det gäller bland annat färdigförpackat kött. Ja, att helt enkelt göra våra röster hörda. Vad vill vi ha? Importerat eller svenskt? Närodlat?

Dessutom slog de ett extra slag för köttfärsen. City Gross gör ju reklam för sin ständigt nymalda och klockmärkta köttfärs för tillfället. Hur många vet vad det innebär att en köttfärs är förpackad i modifierad atmosfär? Vet du? Själv är jag en kräsen köttfärsköpare. Jag vill ha nymald färs och hellre djupfryst än ”långhållbarhetspreparerad” med hjälp av en massa snuskiga tillsatser. Nåja, vad deras samarbete mynnar ut i återstår att se men tanken är god, mycket god.

Därefter talade Marie Söderqvist från United Minds (även krönikör på Expressen) även hon om köttfärs (om konsumenternas syn på den ) en stund innan hon byte ämne och gav oss en liten inblick i globala mattrender från IACP (International Association of Culinary Professionals). Hon hade varit på besök i New Orleans och fått en inblick i hur stort det blivit med naturlighet inom (bland annat) mat igen. Bondens marknad, naturliga sötningsmedel(tabu för vitt socker!), teknik och naturlighet, naturliga råvaror även på de enklare matställena, inte bara på ”fina krogen” och man skyltar med det. Det är en fråga om genuitet snarare än nostalgi. Det är alltså inget nya gröna vågen över det hela utan det har blivit något fint av det vi tyckte var flummighet på 70-talet.

Dessa trender är även på väg hit till Sverige men här har det inte hunnit bli lika stort. Marie berättade till exempel att många kockar flyttar krogen ut på landet och driver lantgård med naturlig mat, djur och hela faderullan. Det är stor efterfrågan på de här gårdsturerna och man får boka långt i förväg för att få plats. Jag kan ändå inte tycka att vi svenskar kommit lika långt ifrån vårt ursprung men det är sorgligt om det är så. Att amerikanerna behöver nyttig och naturlig junkfood råder det väl ingen tvekan om annars men ytterligheterna i det hela är tragisk. Och det gäller ju oss här hemma också faktiskt, det märker man ju när man ser hur välbesökta alla skräpmatskedjor är. Jag orkar inte ta upp allt hon pratade om men det gick ju ut på samma sak. Naturlighet eller extrema matupplevelser.

Le grande finale stod Ruben Madsen för som visade oss hur man äter surströmming, kommer i stämning inför ätandet och hur man bjuder på surströmmingsskiva eller surströmmingstapas. Därefter fick vi provsmaka och jag fick i mig en hel del faktiskt. Mer om surströmming får ni dock vänta på till efter midsommar, jag tycker inte det passar just nu. Sedan cyklade jag glad i hågen hem med cykelkorgen full av surströmming och hårt tunnbröd.