Den som får lever får se, som pappa brukade säga..

Okej, jag försökte verkligen. Jag pysslade om min kycklinglever som om den var ett lindebarn. Jag tillagade den enligt konstens alla regler men nej, tyvärr. Den fick inte ens följa med till bords.

För att gardera mig slank en liten burk foie gras de canard ner i varukorgen under dagens inköp. Den serverades med brödkrutonger, rödlöksmarmelad och vildgurka. Till detta en svensk Ale från Dalarna, Oppigårds Golden Ale. Men inte ens det gick ner. Jo ölet.

Utvärdering: Jag har gjort massor av försök med inälvsmat; lever, hjärta, bräss, komage..

Men nope, tyvärr. Däremot ääälskar jag ljummen dansk leverpastej på rågbröd med knaperstekt bacon och champinjoner och en iskall dansk öl till det. Där får det stanna.