Ibland undrar någon varför jag kallar mig för Lata mamman. Många tycks tro att det är en blogg om barnmat men det är det ju inte och andra tycker det är missvisade för jag verkar ju inte det minsta lat. Men nu är det så här att:Jag startade en liten högst privat blogg en dag. En blogg där släkt och vänner kunde läsa om mitt och min familjs liv och leverne. Jag älskar att skriva och bloggandet blev ett sätt att skriva av mig lite. Det var kul att berätta och ännu roligare när det blev så bra respons från släkten, min bästa vän som bor i USA, mina arbetskamrater, till och med en gammal barndomskamrat från Salatiden.
Bloggen skulle ju ha ett namn och eftersom jag anser mig som en mycket lat person och dessutom är en mamma så blev det så. Jag är verkligen lat och skulle jag få bestämma skulle jag förvärvsarbeta lite när jag tycker att det passar mig. Gärna mellan nio och tre. Städa och diska och annat hushållsarbete är hur tråkigt som helst. Till och med att laga mat är tråkigt när det gäller vanlig vardagsmat utan krusiduller.
Jag älskar att ha ledig dag och bara ligga i hängmattan och läsa eller i soffan och se på film. Men jag har ju som tur var lite självdisciplin och har lärt mig att det inte går att lata sig hur som helst bara.
Eftersom jag ofta hittar på recept så tyckte jag att det var en bra idé att koppla en receptblogg till min familjeblogg. Det händer ju att folk vill ha recept på det jag lagar och jag själv också för den delen. Att blogga recepten gjorde ju att jag kunde göra om det där goda igen, för oftast glömde jag ju bort hur jag hade gjort tidigare. Och då fick ju bloggen heta Lata mammans receptblogg, hur logiskt som helst.
Men då visste jag inte att det var populärt med matbloggar. Det var ju inte meningen att en massa andra människor skulle läsa det jag skrev. Men så upptäckte jag att det fanns fullt av roliga matbloggare överallt. Människor som jag, som älskar mat, både att äta den och laga den. Och jag läste och läste.
Och nu har jag plötsligt runt 200 unika besökare per dag på min lilla privata blogg. Och privat är det sista den är. Och det är jättekul! Det är fantastiskt att någon vill läsa det jag skriver och laga mina recept eller bara inspireras av dem. Fortsätt med det, jag är superduper jätteglad att ni vill läsa.
Kram från Lata mamman Anna-Eva (bilden är ett självporträtt från i sommar när jag gör det jag är bäst på, nämligen latar mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar