Churros

Mitt första möte med churros var i San Sebastian på 70-talet. Jag och syrran trodde det var pommes frites och spottade och fräste åt de söta friterade bakverken. I Portugal kunde man köpa churros på järnvägsstaionen i Cascais. Då hade vi börjat uppskatta dem. I Portugal åts annars en annan variant, Farturas. De var större och tjockare, mjuksega i konstistensen, och ruskigt goda nyfriterade, doppade i socker och kanel. Fartura-tanten, som vi barn kallade henne, stod i ett träskjul vid järnvägen i Carcavelos och friterade sina bakverk som man sedan fick direkt i handen med ett flottigt papper om. Churros brukar jag annars passa på att avnjuta på Bakken i Danmark där man får slåss om de söta spritsarna tillsammans med ett gäng getingar om man har otur. Nu stundar en resa till Mallorca för oss men varför inte passa på att tjuvstarta lite och göra egna?

Du behöver:

3 dl vatten

2 msk smör

1 tsk socker

1 tsk salt

2,5 dl mjöl

2 ägg

Koka upp vatten, salt, socker och smör. Rör sedan i mjölet. Rör och rör tills degen släpper från kanterna. Ta då hjälp av en elvisp och vispa i äggen ett i taget. Nu ska degen gå att spritsa med kaksprits eller med spritspåse. Är den allför tjock kan du ta i lite vatten till.

Fritering

Värm olja i en kastrull eller fritös. Spritsa i churrosen direkt i den varma oljan. Några stycken i taget. När de fått gyllenbrun färg tas dem upp och rullas i socker blandat med kanel. Bör ätas nyfriterade.