Historien om en maträtt

Härom natten låg jag sömnlös och kom då att fundera på vad för något gotländskt i matväg som mina föräldrar bjudit på. Det var inte mycket.

Det första var Gotlandslimpa, ett måste varje jul för att doppa i grytan. Och efter jul brukar en halv limpa dyka upp i frysen och av den görs Myle. Då steker jag brödskivorna i fläskflott och smör och sedan slår jag på en blandning av grädde och mjölk. Mylen äter jag med stekt fläsk till.

Och så var det då kajpar. Kajp är en vildväxande lök som är vanlig på Gotland. För flera år sedan upptäckte dock min mamma och pappa under en promenad att det växte gott om kajp här i Helsingborg också, på hemligt ställe. Vanligtvis brukar man göra soppa på kajp. Jag brukar plocka lite varje år, det är ju bara att passa på så länge det finns.

Och så brukade pappa prata om lammsmäckar fast det åt vi just aldrig. Rökta flundror däremot, mmmm.
Saffranspannkaka såg jag första gången på en meny på 80-talet. Det åts aldrig i mitt föräldrahem men nu gör jag det ibland.

Sen tog det stopp.

Då började jag fundera på hur jag skulle kunna komponera ihop en måltid som smakmässigt hyllade Gotland. Kajpen var given och lammet men sen? Ja, gotlandslimpa innehåller pomerans så det lyckades jag peta in som ingrediens. Därefter lade jag till tillbehör som främst skulle smaka gott med lamm.

Och det här var historien om varför den här maträtten blev till.